När är det för sent

Det som har hänt kommer aldrig åter. Det som händer kan vi inte uppskatta. Det som kommer att hända har vi svårt att acceptera och det som aldrig har hänt kan vi inte dra lärdom av.

När är det för sent att ändra sig? När är det för sent att bli ödmjuk nog att inse sina brister men också modig nog att inse sina styrkor?

Vi människor strävar hela tiden, men vad strävar vi efter egentligen? Är våra skapade mål monetära och materialistiska?...eller...är våra mål moraliska och emotionella? Kan vi acceptera att vår egen omgivning begränsar oss? Kan vi acceptera att vi har svårt att uppnå saker vi inte ens vågar fantisera om? Kan vi acceptera att fantasin i all dess nyanser, vita som svarta, förbereder vägar för vår framtid? Utan fantasin står vi stilla...

Att befinna sig i välstånd i traditionell mening skapar utrymme för reflektion och fantasi, ett privilegium man kan välja att förvalta eller förtränga. Vad väljer du? Vem väljer du att vara?